
Sven och hans lilla stridstrupp – kallad the Aux – blir beordrade till en artificiell värld vid namn Hekati för att hitta en saknad observatör från United Free. Med sig på resan får de en nittonårig överste utan någon som helst stridserfarenhet, men det är ändå något besynnerligt med honom... Resan till målet går naturligtvis käpprätt åt häcklefjäll direkt från starten och den lilla gruppen finner sig plötsligt helt utlämnad i en främmande och fientlig värld. Inget nytt där, inte. Sven märker snart att uppdraget inte är av den sort som han i början trodde. Samtidigt får han återigen klart för sig att ingen, absolut ingen, är att lita på.
Sven är lika hänsynslös som förut och hans intelligenta vapen, SIG-37, kastar om möjligt ännu fler svidande kommentarer runt sig än tidigare. Alla i AUX har utvecklats till än bättre soldater under Svens ”vänliga” ledning, och frågan man ställer sig är om truppen i sin helhet ska klara sig igenom ännu ett nålsöga. Och räcker det verkligen med en plåtarm och ett pratglatt vapen, för att ta sig an hela The Enlightened?
Gunn har tillsammans med Remic (då speciellt dennes Combat-K böcker) på förvånansvärt kort tid placerat sig bland mina favoritförfattare inom sf-genren. Okej, egentligen är de väl mina enda favoriter men man ska inte hänga upp sig på småsaker. Gunns stil avviker en smula från Remics och det är endast positivt. Man har inga problem med att hålla de tu isär, främst pga att Gunns huvudperson, Sven, är en stilren antisocial antihjälte, samt att böckerna är skrivna i jag-form. Faktum är att Death´s Head-böckerna utgör ett välkommet avbrott i all splatter- och zombielitteratur som jag annars med välbehag inmundigar. Det där sa jag väl inte högt..?
Mysig military-sf med högt underhållningvärde. Förträffligt!
Bok: Death´s Head; Maximum Offense – David Gunn
Betyg: * * * *
Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!