David Moody - Hater

Vissa böcker fastnar man för direkt, antingen det nu är på nätet eller i en vanlig bokhandel. Man vänder och vrider på den ett ögonblick, kollar omslaget en gång till, för att sedan med målmedvetna ent-steg och uppsluppen min kliva iväg (graden av uppsluppenhet står dock i direkt relation till siffran på prislappen) mot kassan. Glad i sinnet och lätt om plånboken styr man kosan mot hem och länstol. Jag beställde Hater på nätet, men annars var euforin densamma. Man gick och väntade på ”plompet” i brevlådan, och gned händerna av förväntan. För den lät bra, Hater, det gjorde den.

Plomp. Upp med paketet, ut med konfekten, in med klyvaren mellan sidorna och... Några sidor in i boken förbyts förväntan i misstrogenhet, några kapitel senare hängde mungiporna neråt som på en blodhund med tarmvred. Hater kan närmast liknas vid en fet glittrande kådadroppe; fin att se på men jävlig att få på händer och kläder. Under de mörkaste stunderna ville man gärna garnera sidorna med just kåda, för att slippa öppna eländet igen. Jag livnärde mig dock på ett mikroskopiskt hopp om att boken i något skede skulle ta fart. Icke så. Sidorna är fyllda med evinnerliga om, hur och varför, utan att några egentliga svar dök upp. Detta tankebaserade gnäll började mycket snabbt att gå undertecknad på nerverna. Till slut satt jag faktiskt och hoppades att det skulle hända gnällspiken till huvudperson något tragiskt för att lyfta det hela ett snäpp. Huvudstoryn är varvad med små våldsamma klipp ur andra personers liv, men de känns malplacerade och tuggummi-aktiga. De sista sidorna visar prov på litet action, men då är det redan alldeles för sent.

Sedan var det då språket... Inga direkta grammatiska problem, utan istället hänger jag upp mig på att Moody inte får liv i storyn. Man förblir totalt oengerad – nej, jag korrigerar – förbaskad till det bittra slutet.

Plums. Men oj, vad förargligt, jag råkade tappa boken rakt ner i toaletten.


Bok: Hater - David Moody

Betyg: *

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!