
Jag hade länge haft Shirley på min lista, innan jag sist och slutligen gjorde slag i saken och inhandlade IDW. Valet av alster gjorde jag inte på måfå, IDW hade fått bra kritik på nätet, och det inverkade nog på mitt val. IDW tar oss med på en tur i det mänskliga psyket, och främst då den del som är avhumaniserat kall och mordiskt beräknande. Shirley låter denna mörka del anta fysisk form; insektslika varelser som gror och växer inuti människor, för att – när tidpunkten är mogen – explodera fram ur ögat på personen ifråga. En ganska morbid och svartrandad bild han målar upp där, den gode Shirley.
Inledningen på boken var ganska lovande, den hade en aura av kylig domedag över sig. Men man hinner inte så långt, innan denna lilla smarriga känsla försvinner och ersätts av en lätt besvikelse. IDW var säkert en riktigt kuslig bok för tjugo år sedan, men nu verkar det som om tiden hunnit ikapp. Den har onekligen något av åttiotal över sig, trots att den nyligen blivit reviderad, och klarar inte riktigt av att höja sig över mängden. Ordet ”dussinvara” ligger tyvärr mycket nära till hands när man ska klassificera alstret. Dessutom kan jag inte komma ifrån känslan, att Shirley sett filmen ”Flugan” (originalversionen från 1958) både en och två gånger.
Trots mitt ovanstående smågnäll, så klassar jag inte ut IDW totalt. Storyn flyter trots allt någorlunda, och texten är välskriven. Ifall du gillar horror med en touch av både klass och rödfärgad sockervadd, då kan In Darkness Waiting vara ett nog så gångbart alternativt.
Glöm inte flugsmällan.
Bok: In Darkness Waiting – John Shirley
Betyg: * * * -
Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!
Rövfärgat sockerkladd later smarrigt!
SvaraRadera