Visar inlägg med etikett Richard Matheson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Richard Matheson. Visa alla inlägg

8/03/2009

Richard Matheson – I Am Legend

Jag vågar nästan påstå, att utan nyfilmatiseringen av I Am Legend med Will Smith i huvudrollen, så skulle många av dagens ungdomar ställa sig helt frågande till denna titel. Nu var inte Wille först ute, nejdå. Boken har – om jag minns rätt – filmats två gånger tidigare. Först med titeln ”The Last Man On Earth” och sedan under namnet ”The Omega Man” (med Charlton Heston i huvudrollen). Den första versionen har jag inte sett, men väl de båda nyare. Ingen av dem når upp till bokens klass.

Innan man går in på boken, så bör man för det första konstatera att Matheson skrev I Am Legend år 1954. För det andra att man ödmjukt bör böja på nacken för Matheson, för trots att trycksvärtan har bleknat under halvseklet som gått, så placerar boken fortsättningsvis en litterär knytnäve rakt mellan ögonen på läsaren.

Robert Neville är den sista människan på jorden. En världsomspännande epidemi har slagit ut mänskligheten och förvandlat dem till vandrare i natten; vampyrer. På dagarna färdas Neville genom den dödstysta och totalt öde staden för att fylla på förråd och naturligtvis för att döda vampyrer. Under tidens gång har han utvecklat ett sjätte sinne för var de håller sig gömda och när han hittar dem... släpar han dem helt sonika ut i solskenet. Alla vet vad som händer med en blodsugare i solsken? Mm-m, instant barbeque.

På natten är rollerna ombytta. Mörka skuggor ansamlas runt hans väl barrikaderade hus; före detta grannar och även fullkomliga främlingar. Alla lika hungriga. Alla med samma tanke i huvudet; att komma in.

Matheson ger oss en omskakande inblick i Nevilles tankar och själsliv, hur han vacklar på vansinnets rand, men hur hoppet om att det ska finnas någon annan "överlevare" aldrig ger vika. Under dygnets mörka timmar, då dunkandet på förspikade fönster och dörrar blir outhärdligt, spelar han gamla skivor på hög volym för att utestänga ljuden. Han inmundigar dessutom kopiösa mängder whisky för att över huvud taget kunna sova.

Dagtid flammar dock Nevilles kämpaglöd upp, och som en hämnande självutsedd dödsängel hemsöker han de livlösa gatorna. Nevilles själsliv är en remarkabel berg-och-dalbana, och tidvis sitter man som förtrollad, med boken i ett stenhårt grepp. Speciellt biten där Nevilles klocka har stannat och mörkret börjar falla när han fortfarande är ute på stadens gator får knogarna att vitna om bokpärmarna!

Slutet kommer som en yxa i nacken, snabbt och utan pardon. Så mycket kan jag lova er; det har absolut ingenting med slutet i filmerna att göra, det är mer skruvat än så.

Ge denna klassiker den chans den förtjänar. Någon påstod att I Am Legend är den mest unika vampyrboken sedan Bram Stokers Dracula.

Jag håller fullkomligt med.


Bok: I Am Legend - Richard Matheson

Betyg: * * * * +

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!