Visar inlägg med etikett Z. A. Recht. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Z. A. Recht. Visa alla inlägg

11/14/2009

Z. A Recht – Thunder And Ashes (The Morningstar Strain)

Det här var en bok som jag sett fram emot länge. Recht tog god tid på sig för att skriva uppföljaren till Plague Of The Dead och när jag slutligen satt med slutprodukten i min hand var det bara att konstatera att det varit väl använd tid.

T&A greppar oss i öronsnibben och drar resolut ner oss mellan de zombie-infesterade sidorna. Vi träffar återigen gamla bekanta och får även stifta en del nya bekantskaper. Nu visar sig plötsligt en strimma ljus långt borta i den becksvarta tunneln; en möjlighet till att framställa ett vaccin, ett motmedel mot Morningstar. Men för att ha minsta chans att framställa vaccinet, måste de fåtaliga överlevande först ta sig fram till Omaha. Det är ingen kort sträcka. Och Omaha är ingen liten stad. Lång transportsträcka = många, många zombier. Stor stad = ta fram kalkylatorn. Och det är inte bara zombier som hotar gruppen...

Recht drar iväg över savannen som en gepard i hasorna på en hjort. Och det är vi, kära läsare, som är hjorten. Man kan nästan känna klorna rispa i kalsongerna från Dressmann... Alla suveräna kännetecken från den första boken återfinner vi med råge i T&A. Spänningen, äventyret, horderna med zombier, hela fläsket finns där. Garnerat med en rejäl portion habanero.

Ja, vad finns det egentligen att säga. Thunder & Ashes uppfyllde definitivt mina förväntningar, och lyckas tom med konststycket att peta ner den första boken till silverplats. Detta medför samtidigt att mina förväntningar inför nästa del krupit upp till smått otroliga proportioner. För han gör det igen, den gode Recht; lämnar av oss därute, någonstans, suktande efter mer. Och vi har bara att ge oss till tåls.

Men f-n vad det är svårt.


Bok: Thunder and Ashes – Z. A. Recht

Betyg: * * * * ½

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!

8/27/2009

Z. A. Recht – Plague Of The Dead (The Morningstar Strain)

Under några år har, såsom jag redan tidigare vid ett flertal tillfällen konstaterat, zombielitteraturen varit riktigt på gång. Nya böcker dyker upp av både kända och okända författare, dock mer av den senare kategorin. Detta uppsving i genren har på senare tid fått mig att gräva ganska djupt, uppskattningsvis ner till ca 6 fot, i genrens mustiga mylla. Och djupt därnere glittrar Z. A. Rechts Plague Of The Dead till, så låt oss gräva litet till...

Z. A. Recht har lyckats kläcka fram en zombiebok i precis rätt tid. Han är långt ifrån ensam därnere i de svarta katakomberna, men det som skiljer honom från mängden är att han faktiskt kan skriva. Boken doftar klass direkt från de inledande sidorna, historien vecklar sakta ut sig som en svart blomma. Plötsligt finner man sig själv halvliggande i fåtöljen i en mycket obekväm ställning, med ögonloberna två millimeter från den mördande skickliga texten. POTD är inte så sekund-för-sekund spännande som Dead City (McKinney) eller demonisk som The Rising / City Of The Dead (Keene), utan mer rumsren och med mer än bara en touch av äventyr.

Plague Of The Dead plockar snällt upp den liftande zombiefantasten, och växlar sedan i lagom tempo upp från ettan till sexan. Från de första smittofallen till den nästan alltomfattande epidemin, får vi bl.a. följa ett truppförband som sätts in i det skede då världsledarna ännu tror att en karantän skall kunna hålla smittan stången.
Icke så, naturligtvis.
Truppen krymper i takt med att zombiesjukan grasserar, och det hela har något av "tio små negerpojkar" (klassiker av Agatha Christie) över sig. Trots att POTD har en stark aura av äventyr, så tappar Recht heller aldrig actionmomentet. Däremellan kommer han även ihåg att krydda stuvningen med med en passande portion spänning, så att man efter några kapitel får hämta dammsugaren för att ta hand om drivan med avbitna naglar som samlat sig under soffbordet.

POTD är del ett i en planerad serie på flera, och det är bara att tacka och ta emot. Boken lämnar av oss vid en liten hållplats mitt ute i ingenstans, och fordonen med de sista(?) överlevande försvinner i ett dammoln mot horisonten. Biljetten - eller boken om ni så vill - har tagit oss precis dit författaren vill, och suget efter fortsättningen är att förlikna vid den animerade figuren Beavis kaffegalenskap.

Skaffa boken, släck all onödig belysning och slå upp första sidan. Kom bara ihåg att gå och lägga dig också. Så bra är den faktiskt.

Till sist en liten vink; uppföljaren har redan hasat sig ut på marknaden...


Bok: Plague Of The Dead – Z. A. Recht

Betyg: * * * *

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!