Edward Lee – Flesh Gothic

Edward Lee har ett relativt stort antal böcker bakom sig, hans tidiga alster är faktiskt svåra att få tag i. Därför har jag hittills bara kunnat fördjupa mig i hans nyare böcker, men jag klagar inte, nej då. Jag gillar Edward Lees böcker, punkt slut. Men då det gäller vissa böcker – däribland Flesh Gothic – så verkar det faktiskt som om han haft ”dagen efter” från början till slut. Förväntade svanhopp förvandlas till veritabla magplask, som svider ända fram till sista sidan.

Med ett par av Eddies böcker i ryggen, så hade jag stora förväntningar på Flesh Gothic. Bokens baksidetext lovade gott och inledningen snärtar iväg som en pil från ett armborst, i precis den rätta Lee-andan. Men, men... vad händer? Tja, i princip ingenting. Boken och storyn tappar fart, man rullar sakta fram i en märkesbil som motorremmen gått av på. Det är tur att det är nerförsbacke, och farten stannar aldrig helt, även om det är mycket nära ibland.

Idén i sig är okej, även om konceptet med det stora spökhuset använts ”några gånger” förut. Lee lyckas inte denna gång blåsa liv i sina figurer, utan de förblir ytliga tvådimensionella figurer utan något som helst djup. Största stötestenen är dock att själva skräckmomentet lyser med sin frånvaro. Bokens huvuddemon har i och för sig snoppar istället för fingrar, men hur spännande är egentligen det?? Samtidigt har man väldigt svårt att förstå varför gruppen envisas med att stanna kvar i huset, där den ena efter den andra småsnaskigt tas av daga.

Lee har många bra böcker på sitt konto, men Flesh Gothic hör obönhörligen till hans blekare alster. Det är i och för sig naturligt att inte alltid vara på topp, och dessutom uppskattar man samtidigt de riktiga läckerbitarna desto mer. Trots det, så kan jag bara rekommendera FG åt Lees trognaste läsare, ni andra kan med fördel hänge er åt någon av Lees smaskigare böcker, exempelvis City Infernal, Infernal Angel eller Messenger.

Flesh Tråkigt, tyvärr.


Bok: Flesh Gothic – Edward Lee

Betyg: * *

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!