Bentley Little – The Vanishing

Bentley Little hann med flera böcker utan att den riktiga strålglansen infann sig. Hans stjärna fick sig dock en megaspark i röven av ingen annan än självaste Stephen King. Denne konstaterade i en intervju att han precis höll på och läste Littles nyaste alster, vilket i princip gjorde Little till stjärna över en natt. Little hade blivit stor.
The Vanishing är den andra boken av Little jag läst, och det trots att den första inte väckte några större känslor hos undertecknad. Man borde ju alltid ge en författare minst ett par chanser, och det var precis vad jag gjorde.

En framgångsrik man går plötsligt bärsärkargång i sitt hem. Ingen sparas. Han lämnar ett konstigt meddelande efter sig; ”Det är här det börjar..”. Och börjar gör det. Socialarbetaren Carrie Daniels och reportern Brian Howells hittar små ledtrådar, som sakta men säkert leder mot uppdagandet av en bestialisk hemlighet. Vissa saker ska man kanske inte gräva i.

Jag måste nog tillstå att The Vanishing inte fick mig att ändra min uppfattning om Little. Mannen kan skriva, om det är det absolut ingen tvekan. Han har en egen kännetecknande stil, och jag förstår varför han slår an ett par strängar hos självaste King. Men mina egna strängar tycks vara inbäddade i mörker, för trots ett idogt 400-sidigt krafsande, så blir det ingen ljuvlig infernalisk musik. Visst håller han på och hittar rätt ett par gånger, men det blir bara förbiilande glimtar av vad The Vanishing kunde ha varit. Jag är även en smula tudelad när det gäller hoppandet mellan nutid och 1800-talet. I princip kräver storylinen detta studsande för att läsaren ska få en gryende förståelse för vad som håller på att hända, men samtidigt tycker jag inte Little lyckas fullt ut med att knyta samman de båda berättelserna. Det känns litet som om man läser två olika böcker samtidigt.

Jag har fortsättningsvis en oläst bok av Little liggande i bokhyllan, så kanske – förhoppningsvis – blir det tredje gången gillt. I annat fall hamnar Little nog i den ack så överfulla kategorin ”medelmåttigt” och en liten del av mig stretar faktiskt emot; jag vill inte trycka in Little där. Tiden får utvisa hur det går.

The Vanishing stupar inte heroiskt på mållinjen, utan fegar ur på precis halva sträckan. Jag kom f-n i mig inte ens ihåg hur boken slutade, utan fick bläddra i den en gång till.

Hmm.


Bok: The Vanishing – Bentley Little

Betyg: * * ½

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!