
Och svavelmolnen tätnar.
Jag har redan ordat om Lees och hans alster i flera andra recensioner, så den här gången lämnar jag det därhän. Han har både missar och träffar i protokollet men de båda tidigare Infernal-böckerna är riktiga supernovor på splatter-himlen. Nu vet ju de som läste dessa båda att Cassie är borta. Venetia intar nu hennes plats och fortsätter i Cassies fotspår. Dock känns det som om Lee faktiskt tänkt avsluta det hela med Infernal Angel, och sedan plötsligt kommit på andra tankar. Storyn släpar en smula och alltför mycket tid tillbringas ovan jord istället för i Mephistopolis, helvetet i stadsform. Författaren hittar inte riktigt spåret längre, och boken känns faktiskt litet krystad. Inledningen ger stora hopp, för den har den rätta andan, men sedan blir det pannkaka av alltihop. Eller kanske blodplättar. Som en smula plåster på såren, så kommer ni att träffa på en bekant från Lees bok Slither. Hennes irrfärder i Mephistopolis är det en fröjd att följa och man hade hoppats på mer av den sorten.
Nog sagt. House Infernal är helt okej men i jämförelse med de båda tidigare så faller den en smula kort. Personligen hoppas jag att Lee antingen avslutar serien här eller alternativt tar sig ordentligt i kragen. För alla er som suktar efter fortsättningen, skaffa för all del boken. Det finns sämre sätt att spendera några timmar och slantar.
För att citera Slayer; Hell awaits.
Bok: House Infernal – Edward Lee
Betyg: * * *
Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar