Jack Kilborn - Afraid

Allt emellanåt, då jag tycker mig ha tid och lust, så tar jag fram min imaginära oljelampa och firar mig ner i cyberrymdens svartmustiga bokträsk. Det var på en sådan upptäcksfärd som jag av en händelse snubblade på Jack Kilborn och ur hans penna sprungna Afraid. Redan titeln på boken grep resolut tag i mina ögonfransar, slet ner mina ögonlober mot datorskärmen och vrålade ”Titta här, ditt gamla vildsvin!” Och visst gjorde jag det.

Vi befinner oss ute på bonnvischan, närmare bestämt i Safe Haven, Wisconsin. En mycket lugn och tyst småstad där i princip ingenting händer. Det stillsamma livet försvinner i en blodröd kaskad i samma ögonblick som en helikopter råkar krascha i närheten. Ur vraket väller mörkret ut och döden skrockar i skuggorna.
De kallas red ops. Sociopater, lustmördare... och inte helt igenom mänskliga. Vad har vanliga småstadsmänniskor att sätta emot en sådan väl inoljad dödsmaskin? Svar: ingenting. Jag korrigerar: nästan ingenting. Några få individer bjuder på motstånd men slakten är redan i full gång. Snart infinner sig tvivlet; var helikopterkraschen faktiskt en olycka?

Jag satt och tvinnade mitt skägg hela boken igenom, och det är alltid ett tecken på att farbror Varjagr är belåten. Kilborn målar upp en röddrypande tablå, där läsaren får sitta och gissa ända till slutet. Afraid saknar varken spänning, action eller splatter, alla ingredienser är välplacerade på tallriken och anrättningen liknar en sådan där affisch som visar hur en välbalanserad måltid ska se ut. Jag hittar faktiskt inte alltför mycket att klaga på, jag njöt av samtliga 346 sidor.

Och mitt skägg ser ut som ena halvan av Pippi Långstrumps huvud.


Bok: Afraid – Jack Kilborn

Betyg: * * * * +

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!