
Vi befinner oss ute på bonnvischan, närmare bestämt i Safe Haven, Wisconsin. En mycket lugn och tyst småstad där i princip ingenting händer. Det stillsamma livet försvinner i en blodröd kaskad i samma ögonblick som en helikopter råkar krascha i närheten. Ur vraket väller mörkret ut och döden skrockar i skuggorna.
De kallas red ops. Sociopater, lustmördare... och inte helt igenom mänskliga. Vad har vanliga småstadsmänniskor att sätta emot en sådan väl inoljad dödsmaskin? Svar: ingenting. Jag korrigerar: nästan ingenting. Några få individer bjuder på motstånd men slakten är redan i full gång. Snart infinner sig tvivlet; var helikopterkraschen faktiskt en olycka?
Jag satt och tvinnade mitt skägg hela boken igenom, och det är alltid ett tecken på att farbror Varjagr är belåten. Kilborn målar upp en röddrypande tablå, där läsaren får sitta och gissa ända till slutet. Afraid saknar varken spänning, action eller splatter, alla ingredienser är välplacerade på tallriken och anrättningen liknar en sådan där affisch som visar hur en välbalanserad måltid ska se ut. Jag hittar faktiskt inte alltför mycket att klaga på, jag njöt av samtliga 346 sidor.
Och mitt skägg ser ut som ena halvan av Pippi Långstrumps huvud.
Bok: Afraid – Jack Kilborn
Betyg: * * * * +
Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar