
Valhalla var en gång ett mäktigt hus, eller kanske snarare herrgård, byggt av en ännu mäktigare man vid namn Jack Belias. Belias rikedom och storvulenhet överskuggades endast av hans ondska och totala okänslighet för sina medmänniskor. Jack Belias försvann år 1937 och sedan dess har Valhalla fått förfalla. Den står nästan på gränsen till att kallas ruckel, när advokaten Craig Bellman av en händelse råkar få syn på kåken. Han blir så hänförd vid blotta anblicken, att han offrar alla sina besparingar och mer därtill för att köpa Valhalla och rusta upp det till fornstora dagar. Men det är inte allt han offrar. Hans hustru Effie skräms av byggnaden, hon hör och ser saker i de mörka hallarna och rummen, saker som inte har någon naturlig förklaring. Craig envisas dock med sitt beslut och hela deras äktenskap ligger så småningom i vågskålen. Craig börjar lägga sig till med underliga manér och sakta men säkert synes både hans själ och personlighet svartna inför Effies ögon. Inom Valhallas väggar lyder tid och rum under egna lagar.
Hur jag än försöker kan jag inte komma ifrån känslan att Masterton smygtittat på Kings fenomenala bok Varsel, dock utan att lyckas förmedla den där smygande känslan av kyla som genomsyrar i princip alla Kings gamla alster. Samtidigt ser jag flera paralleller med hans bok Prey, som i mitt tycke slår ovan nämnda bok med hästlängder. Tycke och smak kan man orda om hur länge som helst. Om du gillar klassiska spökhistorier stöpta i nutidens rostfria ugnsform, då kan The House That Jack Built vara bullseye för dig. Ni som letar efter litet mer händelsemättade alster kan nog skippa boken utan större förlust. Masterton nådde inte fram till mästartonen denna gång.
Riv rucklet.
Bok: The House That Jack Built – Graham Masterton
Betyg: * *
Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar