Visar inlägg med etikett demon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett demon. Visa alla inlägg

4/14/2009

Bryon Morrigan - The Desert

The Desert tillhör kategorin böcker som tilldrog sig mitt intresse direkt. Den behövde inte hänga på min önskelista speciellt länge, innan den hittade vägen från något dammigt lager till min lika dammiga bokhylla.

Under invasionen av Irak år 2003 försvinner en amerikansk pluton spårlöst. Inte en kropp eller fordon hittas. Sex år senare, år 2009, är två soldater – kapten Henderson och specialist Densler – ute på rekognosering och finner av en händelse kroppen av en av de försvunna soldaterna... samt hans dagbok. Journalen innehåller information om den försvunna truppen, och anledningen till varför den försvann. Men då är det redan för sent. Fällan har slagit igen och Densler och Henderson är redan uppslukade av mardrömmen som förintade deras landsmän. Denna gång är deras fiende inte den irakiska armén, utan något långt, långt ohyggligare...

Detta är i korthet upptakten till The Desert. Boken är Bryon Morrigans första alster, och ett särdeles lovande sådant. Han förmår att blåsa liv i sina fåtaliga huvudpersoner; Densler är den officersföraktande men effektive soldaten, Henderson skrivbordskaptenen som har svårt att komma tillrätta med verkligheten. Tillsammans måste de båda bege sig ner i underjorden för att försöka hitta svaren till sitt predikament. Där nere väntar något verkligt ondskefullt, med långtgående planer för mänskligheten. Men detta något kan mycket väl tänka sig att börja med Densler och Henderson...

I början av boken får man följa med när soldaterna med hjälp av journalen börjar förstå innebörden av vad som händer omkring dem; de första kapitlen består i princip av nämnda journal. Morrigan bygger skickligt upp spänningen och slänger också in ett par rejäla nävar med kuslighet. The Desert är en blandning av action och demonliknande skräck, med ett par nypor spökhistoria inbakad i smeten. Smarrigt.

Bryon Morrigan är alltså ny i gamet. Ändå gör han väl ifrån sig. Några småsaker här och där drar ner på betyget; till att börja med kunde kapitlen ha varit litet längre, och personligen skulle jag gärna ha hållit till i underjorden i minst 100 sidor till. Men man ska inte klaga. Marknaden är full av böcker som jag personligen anser att aldrig borde ha sett läslampans ljus. Morrigan håller sig på tacknämligt avstånd från denna skara, och jag håller definitivt upp en ökentorr tumme med nageltrång för The Desert. Det förtjänar den mer än väl.


Bok: The Desert - Bryon Morrigan

Betyg: * * * +

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!

4/09/2009

Edward Lee - Infernal Angel

Näpp. Jag kunde inte hålla mig. Undrar om det ens hann gå ett par veckor från det att jag avslutade City Infernal, tills det att jag höll uppföljaren Infernal Angel i min klåfingriga hand? Knappast. I Infernal Angel får vi återigen stifta rykande het bekantskap med helvetesstaden Mephistopolis. Jag flinade redan innan jag öppnade boken, och det är alltid ett gott tecken. Efter de inledande sidorna var det bara att konstatera att Lee hållit stilen, och vid det laget hade mitt flin brett ut sig till ett brett grin.

Inledningsvis får vi stifta bekantskap med en ”socialt missanpassad individ”, en nerknarkad gatutös vid namn Cinny. Flickebarnet vaknar upp i en obekant gränd men hon är inte ensam. Bredvid henne sitter en demon, som presenterar sig som Edward Teller, vätebombens fader. Han fortsätter älskvärt att konversera mellan tuggorna... av Cinny.

Cassie, den motvilliga hjältinnan från Infernal City är tillbaka. Men det är inte så livat längre. Staten och myndigheterna trodde naturligtvis inte på hennes berättelse om vad som hänt (tänker inte gå in på detaljer, läs City Infernal så förstår ni), och som en följd därav, så sitter hon nu inspärrad på ett mentalsjukhus. På ett smått fantastiskt sätt lyckas hon dock komma därifrån, och styr åter sina steg mot de brinnande gatorna av Mephistopolis. Hennes sökande efter sin döda syster är ännu inte slut, och inte heller denna gång är hon ensam. Med sig har hon en ängel, en Caligonauth, som är himlens motsvarighet till kommandosoldat. Ängeln ifråga saknar dessvärre några ektoplastiska skruvar, vilket antagligen är ett måste, om man ska göra kommandoräder i helvetet. Caligonauthen är en bra stridspartner men, men.. Ängeln får akta sig för att yppa några hemligheter, för hon är försedd med en speciell sorts skugga, en skugga som förvandlas till en hämnande demon genast sagda ängel pratar bredvid mun. Man står smått mållös inför Lees svartsprudlande fantasi...

Lucifer gillar naturligtvis inte intrånget av varken Etheress eller Caligonauth. Därför spinner de mörka makterna in Cassies manliga motsvarighet – på jordelivet en riktigt loser – i sitt glittrande nät. Med hans hjälp skall Lucifers största önskan gå i uppfyllelse; helvetets manifestation på jorden. Hornpelle samlar sina svarta arméer och armador under sina mörka vingar.. och skickar dem sedan mot Cassie.

Ett råd till alla er som vill ha komplexa texter med långa pauser för meditativt dissikerande av mening och orsak; glöm Edward Lee. Hans alster är riktade till en helt annan grupp av läsare, främst folk som längtar efter att via små textrader förvandla den grå vardagen till något mycket mörkare. Om ditt DNA innehåller en hög halt av morbiditet och svarttjärad humor, tja, då kan du vara förvissad om att höra till målgruppen för Infernal Angel.

Formidabelt, herr Lee, formidabelt.


Bok: Infernal Angel – Edward Lee

Betyg: * * * * +

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!

4/08/2009

Victor Heck - Book Of Legion

Legion, en demon som blivit försakad sin identitet och dömd att vandra på jorden utan vare sig namn eller kropp i all evighet, har just blivit påmind om vem han egentligen är. Han startar sin egen personliga vendetta och rustar för krig... mot helvetet.

BOL sparkar igång i bra stil, rentav glödande bra. Inledningen på boken, där huvudpersonens barn kidnappas och följderna därav, får det att krypa i skinnet på en. Men, men - för att citera Tove Jansson - hur gick det sen? BOL tappar farten, nej stannar av, och trots att Victor är framme med handveven till automobilen och jobbar och står i, så blir det bara en massa rök och en smygprutt. Spänningen tar på sig rock och kappa och sätter sig på närmaste flyg till Bahamas, och det är det sista vi ser av den. I själva verket kan fortsättningen liknas en smula vid nyss nämnda Mumin-bok. Ett tjoande Mumintrolls intåg i historien skulle troligtvis ha lyft boken flera snäpp, och skulle avgjort ha tillfört boken en välbehövlig spänst. Istället väljer Heck att fortsätta med den glåmige demonen Legion och fem minuter senare finner man sig febrilt letande efter den dubbelsidiga tejpen. För i sanningens namn behöver ögonlocken denna artificiella hjälp för att man överhuvudtaget ska orka hålla korpgluggarna öppna, och hänga med i bokens långsamma och ologiska svängar.

Problemen med BOL tar tyvärr inte slut där. Först och främst så känns huvudpersonerna platoniskt tvådimensionella. Ett par av dem känns rentav schizofrena, för – Victor, Victor – ens personlighet gör knappast en 180-graders baklängesvolt med spagat, bara för att man får en ny kropp.
Bokens språk bjuder inte på några överraskningar åt något håll. Det är relativt enkelt utan större djup eller inlevelse. Precis som boken i övrigt, alltså.

Heck har skrivit minst ett par böcker till – den ena tillsamman med en annan författare – och kanske har han skärpt till sig, jag vet faktiskt inte. Det är ju tyvärr så, att om första tuggan smakar bajs, så inte f-n är man speciellt snabb med att ta en portion till. För om jag ska vara riktigt ärlig, så kan spänningen i Book Of Legion - inledningen undantagen - mestadels förliknas vid att grilla korv med en cigarett-tändare; det händer någonting, men det går j-vligt långsamt.

Zzzzz...


Bok: Book Of Legion - Victor Heck

Betyg: * *

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!