Mitt surfande på bokfloden fick mig redan i ett ganska tidigt skede att krocka med Michael Laimo men det tog ytterligare ett tag innan jag de facto köpte någon av hans böcker. Han hör nämligen till den evigt växande skaran författare, som fått stämpeln ”näste Stephen King” stämplad i pannan. Detta tjafs får mig alltid en aning försiktig och – lika bra att erkänna direkt – cynisk. Glöm alltså pratet om King - han går inte att kopiera trovärdigt - och inrikta er hellre på författarna i egenhet av sig själva.
Laimo har ett flertal böcker bakom sig, så det blev litet ole-dole-doff över det hela när jag skulle välja bok. Ingen verkade bättre än någon annan, så slutligen valde jag Dead Souls. Här kastar sig Laimo in i det svartpyrande ockulta, något som han tycks ha en förkärlek för, och slutresultatet är inte så pjåkigt. Benjamin Conroy besluter sig för att han och hans familj ska ha evigt liv. De utför en gammal blodig ritual till punkt och pricka... nästan. Detta lilla ”nästan” tar livet av hela familjen, men deras själar lämnar inte gården de bebott. När Johnny hör att han ärvt en hel gård från någon han aldrig känt, tror han först inte att det är sant. Han tar sitt pick och pack och ger sig iväg till sina nya domäner, i tron att hans liv fått sig ett rejält lyft. Fel. I husets skuggor väntar familjen Conroys svarta själar på en ny chans, och den kommer...
Dead Souls håller en inte vaken om nätterna och inte gör den anspråk på att vara någon infernalisk sidovändare, mao ett ganska mediokert alster. Boken hamnar i den överfulla kategorin ”någonting att läsa i väntan på något bättre”, och lämnar inga spöken på näthinnan efter sista sidan. Dead Souls har dock sina stunder, och som extra kuriosa kan nämnas att ritualerna i boken delvis baserar sig på riktiga ritualer, plockade ur alstret Summoning Spirits av Konstantinos.
Laimo har säkert en trogen anhängarskara, men för mig hamnar han ohjälpligen i den smått blaserade b-kategorin.
Been there, read that.
Bok: Dead Souls – Michael Laimo
Betyg: * * * -
Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar