Steve Alten - The Trench

Först en fråga; har ni läst första boken i serien, Meg? Eller ens min recension om boken ifråga? Om inte, så är det direkt till fängelset utan att passera Gå. Nu har ni läst den? Bra. The Trench tar vid där första boken – Meg – lämnade av oss. Igen en gång står vi öga mot öga med en av de mäktigaste predatorerna världen någonsin skådat, superhajen Carcharodon megalodon. I slutet av första boken fick vi stifta bekantskap med Megs ”dotter”, Angel. Angel har nu vuxit till sig ordentligt, och hålls instängd i en jättelik bassäng för sensationshungriga åskådare. Naturligtvis lyckas hajen ta sig ur sin fångenskap, och Jonas Taylor – den motvillige hjälten från första boken – finner sig återigen på jakt efter den väldiga ätmaskinen.

Jag skulle nästan vilja utropa där satt den! The Trench höjer sig över Meg, både gällande textkvalitet och spänning. Alten har till största delen lämnat bakom sig de något barnsliga utropstecknen, som studsade omkring i den första boken. På författarnivå har han definitivt tagit flera kliv framåt, och The Trench hör redan till mina favoriter då det gäller creature-features. Alten låter nu också Terry, dvs. Jonas´ fru, få en mycket mer framträdande roll i handlingen. Dessutom stöter vi naturligtvis återigen ihop med Mac, Jonas´ gamla vapendragare. Mac är en bra figur, han känns mänsklig och är lätt att tycka om. Nästan så att Jonas känns litet blek vid jämförelse...

Alten ”klipper upp” boken i två delar, och tilldelar i princip ytan åt Jonas och djupet åt Terry. Frågan är om inte delen med Terry är den mest spännande. För att ytterligare ”hotta upp” det hela, så plockar Alten dessutom fram ännu ett äss ur rockärmen; denna gång bjuder den svarta vattengraven på ytterligare överraskningar. Som vanligt tänker jag inte gå in på några detaljer, jag hoppas dock att jag väckt ert intresse...

Alten skriver med ledig stil, och hans text kan nog kallas för lättläst. Storyn är bra, och det är emellanåt riktigt svårt att lägga boken ifrån sig. Dock är det något litet som saknas, en liten krydda som det är svårt att sätta fingret på. Eller så är det bara jag som är så otroligt kräsen. Hur som helst, ifall ni gillade Meg så kan jag lova att ni kommer att sluka The Trench. Vattentrycket är högre, stämningen mörkare och blodet mer trögflytande. Kom ihåg att Megalodon känner av de mikroskopiskt små elimpulser som all muskelaktivitet ger upphov till.

Så ge fan i att vifta med tårna i badkaret.


Bok: The Trench - Steve Alten

Betyg: * * * *

Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!