Det har förflutit arton år sedan Jonas Taylor senast mätte sina krafter med hajarnas förfader, Carcharodon megalodon. Taylor har nu två barn och kämpar inte längre med hajar, utan med sitt äktenskap och sin familj. Hans grå vardag återfår dock sin glans när han tar ett jobb som kommentator på en välkänd överlevnadsserie för tv; Daredevils. Serien utspelar sig naturligtvis på havet, och det tar inte alltför länge, innan ett välbekant fosforescerande sken kan skönjas i det svarta djupet. Angel.
Primal Waters låter oss än en gång stifta bekantskap med de välkända personerna – dvs. de som överlevde – från de två tidigare böckerna i serien. I PW kan man notera att Alten som författare tagit ytterligare ett kliv framåt. Texten är bättre, handlingen mer dynamisk, och personerna känns mångfacetterade och ”verkliga”. Men samtidigt som författarskapet blivit bättre, så saknar PW en hel del av den spänning som fanns så mästerligt inbakat i The Trench. PW är underhållande, tro inget annat, men den får dock se sig utklassad av sin föregångare. PW håller mest till i ytregionerna, och trots att Angel lever rövare på vederbörligt sätt, så borde Alten kanske återigen ha förlagt en del av boken till den lockande svarta vattengraven.
Trots att PW blir en liten, liten besvikelse, så går jag redan nu och väntar på nummer fyra; Hell´s Aquarium. Boken är redan beställd, och denna gång som hardcover. Orkade inte vänta på pocketupplagan. Kanske vi denna gång får bottenmeta på det rätta stället?
Det är det som är det fina med fiske; man vet aldrig på förhand vad det är som går och småsuger på masken.
Bok: Meg, Primal Waters – Steve Alten
Betyg: * * * +
Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar