
Atticus Young är före detta soldat, närmare bestämt en före detta Navy SEAL. Ett par år efter sin hustrus död tar Atticus slutligen tjuren vid hornen och bestämmer sig för att ta med sin rebelliska dotter Giona ut på en lugn dykfärd. Mitt under dykningen händer då det otänkbara. Från de blåsvarta djupen stiger en gigantisk varelse, med lika gigantiska käftar, och en sekund senare är det över. Giona är borta.
Atticus känslor drunkar i ett alltomfattande hämndbegär, och hans chans kommer när den skrupulöse miljardären Trevor Manfred erbjuder honom en utväg. Atticus erbjuds att använda Manfreds egna supervapen i jakten på havsodjuret och i utbyte vill Manfred ha det döda odjuret som sin trofé.
Jakten på Kronos har börjat.
Jaha. Visst låter det bra? Mm. Och på pärmen – för att kunden verkligen ska nappa på betet – så står det: ”Moby Dick meets James Bond thriller with an amazing twist!” Undertecknat Steve Alten. Det finns ingenting amazing med denna bok, annat än att den är amazingly tröttsam. Storylinen är vek och den utlovade twisten har författaren grävt fram ur gamla testamentet. Därefter har han slängt in ett par nypor B-film – typ Titta, vi smyger (nej, det finns ingen sådan film, onödigt att ni googlar) – och sedan rullat ihop allt till en stor och prydlig hästbajsburrito.
Till de få positiva sakerna kan väl nämnas att texten är särdeles lättläst. Om den är bra är en annan fråga. Om ni – precis som jag gjorde – förväntar er att få något riktigt monstersmaskens serverat, kanske i stil med herrarna Benchley och Alten, så kommer ni att bli riktigt, riktigt besvikna. Det enda positiva sådana här böcker för med sig, är ju att man väntar desto mer på de riktiga odjursalstren. Till den kategorin har Kronos en lång, lång väg att simma.
Gäsp.
Bok: Kronos – Jeremy Robinson
Betyg: * ½
Betygsskala:
* Vem fes?
* * ”Men Harry, har du ölat nu igen?”
* * * Småknaprigt
* * * * \,,/
* * * * * Vid Odens gråglittrande näshår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar